För ungefär en månad sen var jag i skogen, det var sen eftermiddag, och jag skulle rafsa fram lite trattkantareller bland löven och i mossan, där jag under alla år vi bott där vi bor har hittat massor med dylika. Jag traskade fram längs med skogsvägen samtidigt som hade mobilen tryckt mot örat och pratade med vännen L. Vi har känt varann i snart nog fyrtio år, och känner varann utan och innan vid detta laget. Jag vek av in i skogen och stannade till där jag vet att det alltid finns mängder av den trivsamma svampen alltmedan L var kvar i luren. Till sist fick vi lägga på, det var knepigt att få händerna att räcka till.
Jag plockade vad jag tyckte var lämpligt och började sedan dra mig mot bilen, då jag fick ett infall att gå längre in i skogen till en liten kulle där det alltid finns gott om svamp. Jag gick, skymnningen föll och det började bli lite småskumt omkring mig. Väl framme satte jag mig på huk och började raskt plocka, då jag plötsligt fick känslan av att inte vara ensam..... Jag reste mig och började närsynt kisa omkring då jag plötsligt fick syn på nån sorts.... tja... brunaktig klump som rörde sig längre bort. Med en känsla av skräck blandad med nyfikenhet smög jag mig närmare klumpen som plötsligt höjde huvet och sa -Oink? Betarna glittrade ondskefullt och de pyttesmå grisögonen blängde ilsket på mig samtidigt som han tuggade i sig det sista av trattkantarellerna han hittat. Det sista jag såg av vildsvinsgalten innan jag med ett vrål svängde runt och sprang mitt snabbaste i-vilda-terrängen-lopp någonsin, var hur han skumpade iväg djupare in i skogen.
Jag rusade till bilen, fortfarande skrikande, över stock och sten, kastade mig in i den och ringde darrande upp L igen. L gav opp ett gapskratt medan jag indignerat förklarade hur det kändes att vara -nåja- jagad av en vildsvinsgalt på kvällskvisten mitt i mörka skogen. Sen körde jag hem, hela tiden med en blick över axeln, lätt stirrig och lidande av förföljelsemani... Lämpligt nog hade jag gjort en vildsvinsgryta till middag. Gissa om jag njöt av den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar